har länge känt denna tryckande lust att sortera min skalle , insidan .

kalla det bearbeta eller vad man vill ,jag tror jag kallar det # göra plats för sundare saker .

har inte talat om för nån att jag börjat blogga igen , detta har inget med behovet att vara i centrum längre att göra , mitt behov är att se till att få lite plats för lycka innan jag dör. 

menar inte att jag är olycklig utan snarare att jag så ofta gräver ner mig i självömkan för mitt återfall som ledde till att jag förlorade min äldsta son Jonathan.

skulle vara ärlig och berätta sanningen till honom , trots att jag blev avrådd att göra det då det skulle leda till just att han inte har plats för mig längre i sitt liv. 

förstår han på ett sätt men förstår honom ändå inte . 

så rädd bara att det kommer leda till att han kommer börja må så dåligt den dagen jag inte finns längre.

och det vill jag inte . han har redan mått dåligt så länge och tror han skulle må bättre av att ha mig i sitt liv . 

måste tänka över vad jag vill säga honom i ett annat inlägg längre fram . 

mina inlägg kommer inte ha nån slags ordning eller röd tråd eller så utan skriver ner det jag känner för när jag känner för det

vad betyder det egentligen när man förlåter eller blir förlåten och är förlåtelse något man förtjänar rent allmänt oavsett vad nån gjort ?

jag tror att bägge sakerna är otroligt viktiga för att kunna leva och vara fri . fri från människor eller händelser som skadat oss , fri från tyngden av smärtan den orsakat .

att förlåta betyder inte att man menar att det är lugnt det man gjort någon annan eller att det är glömt .

förlåta är att säga : det du gjort mot mig kan inte längre skada mig , jag tänker inte låta det få fortsätta göra mig illa längre -jag kapar kedjan till bojjan som hållt mig fången nu så många år .

jag kommer aldrig glömma men jag kommer inte heller aktivt tänka på det längre . jag gör mig fri , fri att få tänka på bättre och godare stunder som väntar mig här i dag och imorgon .

nu är det jag själv som hoppas på förlåtelse men fram tills jag blir förlåten tänker jag leva som om att jag är förlåten och om den dagen aldrig kommer så har jag åtminstone inte ägnat mina dagar till att fortsätta må dåligt över saker jag gjort andra som jag ändå inte kan göra ogjorda..