När räknas åren i mitt liv  , när fylls utrymmet med skratt och lycka ? 

När knackar det hos mig i förväntan? 

När får jag vara med ? 

Ska det alltid vara ensamt och lågmäld viskning,  till de i andra rummet ? 

Ingen hör mig ropa 

Ingen hör mig gråta 

Ingen som känner mitt värde 

,det jag hoppas att jag har 

Men om ingen ser det , betyder det att dom är blinda eller betyder det att jag inte finns ? 

Det är okej att bara ha sig själv , det är okej att Ingen vill ha med mig. 

Det är okej att aldrig få följa med och fira , eller umgås ,att vara jag. 

Det är okej för jag vet inget annat. Jag har aldrig blivit vald först , eller haft någon att vara med , men det är okej för det är bättre att det är jag som får bära ensamheten istället för någon svagare . Någon som hade mått ännu sämre än mig det hade jag inte klarat . 

Så jag tar det att bli två , att bli kontaktad bara i syfte ,  att inte bli uppskattad för den fina jag som är. 

Övergiven av sin egen mamma,  vem fan blir det ? Så totalt dumpad .

Och dumpad går på repeat , 52 år har det hållt på .

Har släppt tror på inkludering och kärlek , hoppet har slocknat och jag inser att ingen kommer någonsin att satsa en krona på mig. 

Varken förr eller senare 

har länge känt denna tryckande lust att sortera min skalle , insidan .

kalla det bearbeta eller vad man vill ,jag tror jag kallar det # göra plats för sundare saker .

har inte talat om för nån att jag börjat blogga igen , detta har inget med behovet att vara i centrum längre att göra , mitt behov är att se till att få lite plats för lycka innan jag dör. 

menar inte att jag är olycklig utan snarare att jag så ofta gräver ner mig i självömkan för mitt återfall som ledde till att jag förlorade min äldsta son Jonathan.

skulle vara ärlig och berätta sanningen till honom , trots att jag blev avrådd att göra det då det skulle leda till just att han inte har plats för mig längre i sitt liv. 

förstår han på ett sätt men förstår honom ändå inte . 

så rädd bara att det kommer leda till att han kommer börja må så dåligt den dagen jag inte finns längre.

och det vill jag inte . han har redan mått dåligt så länge och tror han skulle må bättre av att ha mig i sitt liv . 

måste tänka över vad jag vill säga honom i ett annat inlägg längre fram . 

mina inlägg kommer inte ha nån slags ordning eller röd tråd eller så utan skriver ner det jag känner för när jag känner för det

vad betyder det egentligen när man förlåter eller blir förlåten och är förlåtelse något man förtjänar rent allmänt oavsett vad nån gjort ?

jag tror att bägge sakerna är otroligt viktiga för att kunna leva och vara fri . fri från människor eller händelser som skadat oss , fri från tyngden av smärtan den orsakat .

att förlåta betyder inte att man menar att det är lugnt det man gjort någon annan eller att det är glömt .

förlåta är att säga : det du gjort mot mig kan inte längre skada mig , jag tänker inte låta det få fortsätta göra mig illa längre -jag kapar kedjan till bojjan som hållt mig fången nu så många år .

jag kommer aldrig glömma men jag kommer inte heller aktivt tänka på det längre . jag gör mig fri , fri att få tänka på bättre och godare stunder som väntar mig här i dag och imorgon .

nu är det jag själv som hoppas på förlåtelse men fram tills jag blir förlåten tänker jag leva som om att jag är förlåten och om den dagen aldrig kommer så har jag åtminstone inte ägnat mina dagar till att fortsätta må dåligt över saker jag gjort andra som jag ändå inte kan göra ogjorda..

Kan betyda mycket - just nu betyder det att jag försöker få ordning på bloggen och jag fattar inte riktigt hur man gör .

Får kolla det lite bättre när jag känner att jag ids helt enkelt.

Idag filmade jag i kyrkan själv gudstjänsten - gick helt okej faktiskt . Några mindre missar men i stort sett gick det bra. 

Jag är med i en församling som heter Kristet center här i Örebro och har varit det sen 2018 nångång .

Ett helt fanstastisk församling som alltid fått mig att känna mig välkommen och älskad. Där känner jag att jag räknas på riktigt , jag är en del av dem och har aldrig nånsin känt mig utanför och annorlunda. 

Det var på nationaldagen 2018 som jag blev frälst på riktigt - då var jag ännu mycket sjuk i kropp och själ och minns att jag började gråta under gudstjänsten och jag kände för första gången frid - om än en kort stund , men ändå.

Det var början på denna resa jag nu gör med Jesus som min räddare .

Mycket har hänt i mitt liv efter den första skakiga dagen på KC.

Välsignelser och bönesvar har formligen regnat över mig sen dess. 

Och mitt mående är toppen . 

Annars har jag haft min vilodag från träningen idag och det gör mig lite rastlös, min son säger att jag tränar alldeles för mycket , att kroppen inte hinner återhämta sig alls och det kanske stämmer ? Jag tränar 6 dagar i veckan med och på onsdagar kör jag dubbla pass .Kanske blir för mycket , ingen aning faktiskt . 

Efter jag slutade droga så la jag på mig ca 20 kg övervikt och de är dem jag nu håller på att ta död på - kör även LCHF och är på min sjunde vecka nu . Ser det absolut inte som en kass diet utan som ett nytt sätt att äta på och tänker ha det som min livsstil. Har otroligt nog gått ned 6 kg så träning och äta rätt funkar fint.

Känner mig asstark i kroppen och har hur mycket energi som helst. Jobbar som bilrekondare så på jobbet gör jag ca 15000-18000 steg per dag och det är lätt som en plätt . ( lätt som en plätt -va fanken betyder det egentligen ?) 

Har det bästa arbetskolleger man kan tänka sig- känns som jag umgås med mina vänner 8 timmar om dagen och trivs som fisken i vattnet . ( fisken i vattnet ? hahaha alltså dessa knäppa klyschor ) 

Annars så har jag blivit farmor dubbelt upp förra året till Theodore och Lykke-Li. Helt fantastiskt underbart. 

Dock så träffar jag dem alldeles för sällan då jag bor så långt bort. ungefär var tredje månad .

Få se vart jag beslutar mig för att köpa hus när skuldsaneringen är klar -tippar på att de blir närmare dem iallafall. 

Nå det var en liten snabb presentation var jag befinner mig i livet just nu. 

Ha en fin kväll -nu ska jag glo lite teve och snöa på sociala medier 

Kan betyda mycket - just nu betyder det att jag försöker få ordning på bloggen och jag fattar inte riktigt hur man gör .

Får kolla det lite bättre när jag känner att jag ids helt enkelt.

Idag filmade jag i kyrkan själv gudstjänsten - gick helt okej faktiskt . Några mindre missar men i stort sett gick det bra. 

Jag är med i en församling som heter Kristet center här i Örebro och har varit det sen 2018 nångång .

Ett helt fanstastisk församling som alltid fått mig att känna mig välkommen och älskad. Där känner jag att jag räknas på riktigt , jag är en del av dem och har aldrig nånsin känt mig utanför och annorlunda. 

Det var på nationaldagen 2018 som jag blev frälst på riktigt - då var jag ännu mycket sjuk i kropp och själ och minns att jag började gråta under gudstjänsten och jag kände för första gången frid - om än en kort stund , men ändå.

Det var början på denna resa jag nu gör med Jesus som min räddare .

Mycket har hänt i mitt liv efter den första skakiga dagen på KC.

Välsignelser och bönesvar har formligen regnat över mig sen dess. 

Och mitt mående är toppen . 

Annars har jag haft min vilodag från träningen idag och det gör mig lite rastlös, min son säger att jag tränar alldeles för mycket , att kroppen inte hinner återhämta sig alls och det kanske stämmer ? Jag tränar 6 dagar i veckan med och på onsdagar kör jag dubbla pass .Kanske blir för mycket , ingen aning faktiskt . 

Efter jag slutade droga så la jag på mig ca 20 kg övervikt och de är dem jag nu håller på att ta död på - kör även LCHF och är på min sjunde vecka nu . Ser det absolut inte som en kass diet utan som ett nytt sätt att äta på och tänker ha det som min livsstil. Har otroligt nog gått ned 6 kg så träning och äta rätt funkar fint.

Känner mig asstark i kroppen och har hur mycket energi som helst. Jobbar som bilrekondare så på jobbet gör jag ca 15000-18000 steg per dag och det är lätt som en plätt . ( lätt som en plätt -va fanken betyder det egentligen ?) 

Har det bästa arbetskolleger man kan tänka sig- känns som jag umgås med mina vänner 8 timmar om dagen och trivs som fisken i vattnet . ( fisken i vattnet ? hahaha alltså dessa knäppa klyschor ) 

Annars så har jag blivit farmor dubbelt upp förra året till Theodore och Lykke-Li. Helt fantastiskt underbart. 

Dock så träffar jag dem alldeles för sällan då jag bor så långt bort. ungefär var tredje månad .

Få se vart jag beslutar mig för att köpa hus när skuldsaneringen är klar -tippar på att de blir närmare dem iallafall. 

Nå det var en liten snabb presentation var jag befinner mig i livet just nu. 

Ha en fin kväll -nu ska jag glo lite teve och snöa på sociala medier 

Åren har gått ovh jag har gått vidare från allt det gamla.

En lång lång vandring har det blivit.

Ska läsa igenom min blogg vid tillfälle -minns ju inte direkt vad jag skrivit..

Ser dock att jag slutat skriva där i kring när jag sjönk som en sten till havets botten- inte 2016 då ,det var bara ett tappert försök att börja igen -utan åren innan. 

När Mats dog 2012 gav jag upp allt , min familj , mina barn ,försöket att hålla fasaden uppe ,försöket att ha en fot i båda världarna .

Jag sket i precis allt - gick ute hög som ett hus -skrämde tanter som tittade för länge på mig , bettedde mig illa i butiker , på hälsocentraler och soc. 

Stal allt jag kom över överallt där jag råkade befinna mig - antingen för att byta mot knark eller för att få i mig lite näring när hungern blev för stor. 

Jag gick omkring ibland med nerpissade byxor för att organen var så sjuka så kroppen inte fungerade , gångerna jag höll på förlora mitt liv var fler än den sista uppenbara gången . 

Blodförgifningar , överdoser ,bilkrockar ,misshandel , begynnande leversvikt , hjärtflimmer och dyligt skit.

Min mentala hälsa var helt åt fanders. Mina psykoser var många och den längsta ca 2 år. .Grov paranoid psykos diagnostiserad av psykläkare vid fler tillfällen .

Vilket sanslöst offer jag gjorde mig själv till -allt som hände mig var aldrig mitt ansvar utan skyllde mitt liv på andra .

Idag vet jag bättre -

vet att jag skrivit i bloggen och försvarat skitsnacket om mitt missbruk som skitsnack - men hörrni , ni hade rätt 

så så rätt -

i övrigt så var det friskare delarna av bloggen korrekt mina sundare tankar. 

nä nu ska jag på spinning.

återkommer med mera om det är någon som läser annars återkommer jag ändå . 

Skriver mest för min egen skull ändå men skulle kännas bra om det hjälpte en enda annan människa -

kärlek 

Tjao

att börja känna känslor och våga det

gör inte jag. 

Att våga det innebär att måsta börja 

dröja -det törs jag ej,.

Att tvingas inse att jag å 

framför allt mina barn förlorat 

så mycket sista åren 

och mina barn fick se mig 

som en galen missbrukare 

 hojja

Hur man ska jag våga ta 

steget å börja -när jag är 

livrädd att svika igen? 

Eller att sörja om tårarna aldrig 

Torkar?!

Jag måste ju! 

Kära barn -Mamma ska kämpa 

 Love kickidii

Tjao

att börja känna känslor och våga det

gör inte jag. 

Att våga det innebär att måsta börja 

dröja -det törs jag ej,.

Att tvingas inse att jag å 

framför allt mina barn förlorat 

så mycket sista åren 

och mina barn fick se mig 

som en galen missbrukare 

 hojja

Hur man ska jag våga ta 

steget å börja -när jag är 

livrädd att svika igen? 

Eller att sörja om tårarna aldrig 

Torkar?!

Jag måste ju! 

Kära barn -Mamma ska kämpa 

 Love kickidii