klockan har blivit halv ett och jag sitter uppe !

 Det är ju inte direkt vanligt ha ha .

Som den mamma man varit i nästan fjorton år har man mer eller mindre anpassat tiderna efter ungarnas .

 Fast nu när dom blivit stor har man kunna anpassa sig till friheten det ger också.

 Slipper skaffa barnvakt när man ska upp och jobba en helg eller en kväll mitt i veckan.

 det är skönt  som fan ,

MEN i takt med att ungarna växer behöver dom inte en lika mycket

 och jag känner att jag börjar förlora lite av den identitet

man haft dom senaste åren .

Kan tänka mig att det är så för dom flesta mammor.

Vi ger så otroligt mycket av oss själva till barnen och sätter dom alltid före allt annat i livet

 så det är väl inte så konstigt egentligen.

Karlar däremot dom går på som vanligt genom hela livet tror jag

utan något större känslomässiga avvikelser ha ha.

 Märks att man varit singel lääänge ,

 när man inte kan komma på något bra att säga om det andra könet .

Fast det finns det ju förståss!

Mycket bra att säga om dom menar jag .

 Själv håller jag på att längta ihjäl mig efter en ,men han dyker aldrig upp. Börjar jag tycka om någon så verkar det alltid bli helt fel person eller så har jag träffat såna som jag inte riktigt har kunnat uppskatta fast dom varit bra människor.

 Men som sagt kärlek är ju inget man planerar och finns den inte i ett förhållande så finns den inte .

Då är den väl ingen ide att fortsätta eller??

Fast många säger att kärleken kan växa fram i våran ålder att man inte blir så där käär som man blev när man var ung..

Jag vet då inte. 

 Antingen dyker han upp eller så gör han det inte , jag tänker då inte bara vara med någon för att slippa sitta varje fredag hemma ensam när polarna gosar med sina kärlekar .

 nej fan jag klarar mig bra ensam fast trist är det ju .

Vill också ha nån som tycker om mig ju RAKT AV /kicki dii